annnnan

Att göra någon besviken är bland det värsta jag vet. Att göra någon jag tycker mycket om besviken är ännu värre. Har i mer än en månad våndats över om jag ska stanna ytterligare ett år eller inte. Det var något som gjorde att just jag hamnade hos USAs förmodligen bästa familj. Av någon anledning fick jag ta hand om ett barn som på riktigt är den finaste ungen jag träffat. Att ta ett beslut baserat på bara det hade varit enkelt. Men att ta ett beslut baserat på vad min hjärna vill är ett helt annat. Jag har aldrig kunnat besluta mig för något tidigare i mitt liv, så varför skulle jag kunna göra det nu. Har pratat med Annica i två timmar om det och allt annat i livet nyss. Att hon säger "att fylla ut din plats, oavsett när det blir, kommer att bli så oerhört svårt. Liksom ska någon annan komma och bo med oss här nu, ska vi kunna tycka om någon annan lika mycket som dig" gör det ännu svårare för mig att bestämma mig. Men självklart så vill de att jag ska göra precis vad jag känner är rätt för mig. Om jag nu det visste?
Är det liksom normalt att börja grina när man pratar om hur mycket man tycker om ungen man tar hand om, när man pratar om att kanske lämna den. Nej, nu börjar tårarna rinna igen. Vad vill jag?

Fan, kan nån annan bestämma åt mig?

Okej. SÅ, den 16e december satte jag mig på planet mot Sverige. Väl där spenderade jag två väldigt bra dagar i Stockholm. Den 19onde satte jag mig på planet mot Östersund, pappa hämtade mig på flygplatsen. Sen åkte vi hemåt, när vi var nära så stannade vi oc jag satte mig i baksätet för att gömma mig. Så körde pappa in i garaget och jag ställde mig där och väntade på klartecken, jag smet in och gömde mig i hallen. Så säger pappa (som har sagt till mamma att han skulle åka och lämna senapsburkar till några kompisar) " Det där gick ju bra, men det hade varit mycket roligare om man hade fått åka ut på flyget för att hämta Anna och hon skulle springa in här och ropa "nu kommer jag", när han sagt det så springer jag in och ropar " nu kommer jag". Mamma bara stirrar och säger "är det du, är det verkligen du".
haha, det blev en lyckad överraskning eftersom att hon inte hade anat något alls.

När jag senare ringde till Mette så svarar hennes mamma, och hon börjar nästan grina. Sen när jag får prata med Mette frågar säger jag "hej, hör du vem det är" men det gör hon inte. När hon väl fattat att det var jag så sprang hon upp till mig, det har nog aldrig gått så fort för henne att ta sig från henne till mig.

Sen spenderade jag lite mer än en underbar vecka i Östersund.

Nu när jag är tillbaka i Boston så finns det väl vissa saker som gör att jag längtar hem lite extra.  Men jag har det bra här:)





Nyårsafton blev lite så där "vi tar det som det kommer". Jag och Cecilia och Frida bestämde vid fyratiden att vi skulle äta middag på en restaurang i JP. Den maten var helt fantastisk, i alla fall huvudrätten, men den var så god att den vägde upp både för- och efterrätten. Hummer i tomat och saffransås med musslor till. Jag hade aldrig ätit musslor förut, men det var riktig munorgasm.
Efter vi ätit så drog vi till nån randomfest där Andreas kände någon som bodde, tror jag? Vi svenskar ockuperade ett rum eftersom att resten av folket som var på festen var minst sagt lite konstiga, jag tittade upp och framför mig står det en kille iklädd bjärnmössa och silverbyxor som han har fäst en svans med en bjällra på. Så fort man gick upp på övervåningen för att gå på toa blev man nästan nerslagen av gräslukten.

Efter tolvslaget blev jag och Cillisen och Frida less, så vi gick till en bar som vi sett på vägen till festen. Efter vi varit där i Ca 5 minuter känner jag att jag måste fråga bartendern om det är en lebb-bar, eftersom att det där bara är tjejer som dansar lite väl nära varandra. Japp, vi har hamnat på en lebb-bar. Det possitiva med det hela var att det fanns kareoke. Vi sjunger en sång, sen går vi ut och tar en taxi hem. Var rätt kult ändå.

Idag har jag varit på gymet för första gången sen i September. Var faktiskt askult.

Efter ca två härliga veckor i Sverige har jag landat i Boston igen.

Vet inte vad jag ska skriva för att jag är så trött, men jag har i alla fall redan packat upp. Måste vara någon slags rekord för mig. (packade inte upp alls hemma)

Imorgon är det nyårsafton, önskar väl lite att jag fick spendera dagen i Sverige. kult

Hej alla. Jag lever, jag är i Sverige. Jag är i Östersund. Har varit hemma här sen den 19onde, det är helt underbart att vara hemma här ett tag. Imorgon åker jag till Stockholm för att på torsdag flyga till Boston igen. Berättar mer om Sverigeresan sen. :)

lite att tänka på.....

Fick en Julklapp av min hosdads pappa idag, en tröja från Vineyard vines. Snällt så där. Vet inte varför han gav oss julklappar nu när vi ändå kommer att träffa honom på juldagen, men han brukar tydligen göra lite så.

Sen i eftermiddag har jag plockat ihop på mitt rum, tänkte kasta alla skokartonger som står i en av  mina små  garderober, men jag hade så många så jag började med att bara kasta tre den här gången. Ägnade två timmar till att städa ut lådor och fixa i skoskrubben. Var kult.

Ska gå till CVS och handla något till Yankee swapen vi ska ha imorgon med au pair-gruppen.

Blir nog hemma ikväll också eftersom att jag är sjuk. Rolig helg.

Har precis slutat och gått upp på mitt rum, Filippa ropar "Anna, Anna, Anna ANNA på nedervåningen", sötaste.

Har lyckats bli sjuk också (mamma och pappa, var är mitt godis och min tidning?)

Just det, jag har en blogg också. Kanske borde skriva lite i den.

Sen sist har Tove och Mattias varit här, när jag och Tove kramades på stationen var det inte utan att det kom tårar. Tänk er själv att inte ha träffat en av era bästa vänner på 8 månader, och plötsligt står denna vän precis framför dig. Alla som har åkt iväg en längre tid förstår vad jag menar om jag säger att man får tillbaka alla tankar om hemma när någon du brukade träffa mycket och umgås med innan du åkte iväg är på samma ställe som dig igen. Allt blir så dubbelt, allt det där man inte har tänkt på för ett tag för att man då börjar längta lite hem kommer tillbaka. Men sen kommer alla tankar på hur underbart allt är här på andra sidan världen och då brukar jag tänka på hur jag någonsin ska kunna släppa allt och åka hem igen. Men det där kommer att komma av sig själv i sinnom tid, när jag är mogen för tankar på att flytta hem igen.

I helgen var det svensk julmarknad och jag var med i Luciatåget, jag kunde inte alla sånger men det var roligt i alla fall. Jag åt två räkmackor och två kockosbollar. Underbart gott.

På kvällen sen drog jag och Cillisen + massa andra au pairer på Landsdowne. Det var roligt roligt, och sen åkte vi till Chinatown och åt tills halv 5 då vi tog en taxi hem till Cillisen.

Igår åt vi på Cheesecake factory, fantastiskt gott.

Ska titta på första avsnittet av ung och bortskämd nu.

Idag har vi spelat krocket, jag och Morgan vann första gången. Andra gången gick det inte lika bra, och jag gjorde en asdålig putt, då blev jag lite arg och kastade klubban i backen. Vilket resulterade i att den gick sönder. Som tur var så var jag inte den enda som slog sönder klubbor. haha.
Efter det gick vi in och grillade marshmallows över den öppna spisen, och vi fick champagne för att vi vann( alla andra fick också champagne).
Ikväll har vi tittat på en fransk film som faktisk var riktigt bra.

Imorgon kommer Tove till mig!!!!!!!!!! Kommer vara ganska sjukt att träffa henne efter nästan åtta månader.

I onsdags eftermiddag åkte vi till Adams pappa i Connecticut. Igår var det Thanks giving, jag åt så mycket mat att jag skulle ha kunnat föda ut en matbäbis när som helst. Efter det åt vi lite till, sen åkte jag, Adams bror + flickvän till en bar i närheten, fast de var inne på the last round, alltså hann vi bara ta en öl innan det stängde.

Idag har vi shoppat lite, eftersom att det är black friday så måste man ju. Fast eftersom att vi är ute i ingenstans så fanns det inte så många ställen att shoppa på. Sen har vi spelat Risk hela kvällen, förutom en paus då vi gick till en bar.
Jag åkte precis ut, kom trea av fem. Förlorade inte i alla fall, VIKTIGT. (vill även tillägga att det var första gången jag spelade Risk)

Vi ska stanna här tills på söndag, jag tycker att det är lite segt och vill egentligen åka hem imorgon så jag hinner gå på Martins fest. Men ja. Det finns liksom inget sätt att ta sig härifrån utan bil.

Kult och så.

I går var det fredag, och jag ägnade kvällen åt att sitta och vänta på att min dator skulle bli lagad på Apple, efter jag suttit där i två och en halv timme säger de att den inte skulle hinni bli klar innan de stängde. Tack för att ni sa det på en gång tänkte jag. Imorse ringde de och sa att den var klar. Så jag åkte och hämtade den, sen dess har jag mest ägnat dagen åt att catcha up alla serier jag missat när datorn varit trasig. Ikväll barnvaktar jag lite. Orkade inte göra något, plus att min plånbok behövde vila sig en helg.

I torsdags kväll förra veckan tog jag bussen till New York. Där spenderade jag helgen med P och G, vi gick runt och tittade på alla turistsaker. Shoppade faktiskt inte så mycket.
I söndags eftermiddag tog vi bussen tillbaka.
I onsdags åkte de hem. Jag saknar dem redan.

Allt jag hade på datorn försvann föresten, är inte askult.

För en vecka sen fick jag för första gången på sju månader krama mina fina killar. Sen dess har den här tjejen varit en lycklig tjej, har liksom inte kunnat sluta le.  Idag åkte de till New York, imorgon kväll åker jag dit och blir där tills söndag.

I tisdag sa min lilla tjej "Anna", det var nästan så att jag fällde en tår för jag blev så glad.



a symphony thats you

Dagen spenderade jag med att titta på tv-serier i sängen. När klockan är kvar över 3 så ringer Martin och säger " Anna, we´re going to Salem, you are coming with us. Be ready in 15 minutes" Jag ba, jaha. Snabbsminkade mig och klädde på mig. När jag kom ut till bilen fick jag bkläxa för jag inte var utklädd, sprang in igen och rafsade åt mig lite av min Pippi-costume och så bar det av. Ska lägga upp lite bilder sen, men det var roligt. Sen ikväll har jag öppnat dörren till barn som har "trick or treat`at".

Den största frågan nu är hur man får två och en halv dag att gå fort, jag längtar ihjäl mig. 7 månader sedan sist.